Bakgrund

Rätten till utbildning i Västbanken och Gaza

 

 

 

 

Trots den illegala ockupationen och de systematiska attackerna mot utbildningsinstitutioner är över en tredjedel av den palestinska befolkningen heltidsstudenter i skolor eller universitet.¹

Israel hindrar tusentals studenter och lärare att nå sina skolor och universitet med den, enligt den Internationella domstolen, illegala muren på Västbanken som separerar och isolerar palestinska områden. Andra hinder är de omkring 700 militära vägspärrar och kontrollstationer, frekventa stängningar av städer, långvariga utegångsförbud och fängelseliknande restriktioner av alla palestiniers rörlighet.¹

För att nämna några exempel var Birzeits universitet, nära Ramallah på Västbanken, avskärmad från sin omgivning i nästan tre år av en vägspärr, upprättad av den israeliska armen 2001-2003. Idag är vägen till Birzeit fortfarande utsatt för frekventa ”tillfälliga vägspärrar” som blockerar, trakasserar och skrämmer studenter och lärare som försöker nå universitetet. Al Quds universitet i Östra Jerusalem är idag omringat av en 8 meter hög betongvägg som isolerar universitetet från 36% av dess studenter. I Gaza har 73 utbildningsinstitutioner blivit delvis eller helt ödelagda sedan september 2000. Över 700 barn, 200 universitetsstudenter och 39 lärare har dödats av den israeliska armén sedan september 2000.¹

Obstruktionen av och attackerna på den palestinska utbildningen i Västbanken och Gaza, av den illegala israeliska ockupationen, är inte bara ett brott mot individers mänskliga rättigheter utan även en attack på utvecklandet av det palestinska samhället i sin helhet.¹

Rätten till utbildning är en fundamental mänsklig rättighet och grundläggande för mänsklig frihet. Frihet, rättvisa, utbildning och utveckling är alla nödvändiga förutsättningar för fred. Ansvaret ligger hos regeringar, civila samhällsorganisationer och vanliga människor att försvara den universella rätten till utbildning och begära dess förverkligande.¹

Särbehandling och diskriminering av palestinska araber i Israel och Jerusalem

 

 

I Israels grundskolor sker en systematisk diskriminering och särbehandling av palestinskarabiska medborgare.² Utbildningsdepartementet i Israel har erkänt att de spenderar mindre pengar på det arabiska skolsystemet jämfört med det judiska skolsystemet. Majoriteten av de judiska skolorna får även, statlig och statligt sponsrad, privat finansiering för skolbyggen och specialutformade program genom andra regeringsmyndigheter. Diskrepansen är enorm vad gäller varenda kriterium uppmätt av israeliska myndigheter.³

Utbildningsdepartementet använder sig av olika instrument för att mäta behovet av palestinskarabiska studenter som fordrar extrastöd i jämförelse med motsvarande judiska studenter. Vissa palestinskarabiska studenter erhåller någon form av stödprogram men judiska studenter får en proportionerligt mycket större andel, trots att de palestinskarabiska studenterna har större behov. Enligt en studie, utförd år 2000, på Hebreiska universitetet erhåller judiska studenter fem gånger så mycket stöd som palestinska araber.³

”Regeringsdrivna arabiska skolor och judiska skolor är som två skilda världar. I praktiskt taget varje aspekt får palestinskarabiska studenter en undermålig utbildning i jämförelse med judiska studenter. Deras knappa prestation i skolorna reflekterar detta.”

Zama Coursen-Neff, advokat för Human Rights Watch avdelning för barnrätt.²

Källor

1)      http://right2edu.birzeit.edu/

2)      http://www.hrw.org/english/docs/2001/12/05/isrlpa3399.htm

3)      http://www.hrw.org/reports/2001/israel2/ISRAEL0901-01.htm